Lantbruksdjur i Östersjöns avrinningsområde släpper ut fyra gånger mer kväve och fosfor än människor, vilket orsakar omfattande övergödning. Havsbottnar och djupvatten drabbas av syrebrist, så att allt syreberoende liv antingen flyr eller dör. Totalt berörs ett område som är cirka 1,5 gånger Danmarks storlek helt eller delvis.
Här bör vi liberaler vara tydliga: förorenaren ska betala. Metan från idisslare är en klimatkostnad och övergödningen av Östersjön en miljökostnad. När dessa utgifter inte syns i priset på exempelvis nötkött snedvrids marknaden. Att göra det dyrt att förstöra klimatet och billigare att äta mer klimat- och hälsosmart är därför en naturlig liberal åtgärd – den styr marknaden utan att inskränka människors valfrihet i onödan.
Bargholtz och Dahlin menar att kor behövs för den biologiska mångfalden, men det stämmer inte. Visst är betande djur viktiga, men det gäller vilda idisslare som uroxar och visenter, inte dagens massuppfödda och hårt avlade nötkreatur. Vilda däggdjur utgör nu bara sex procent av jordens däggdjursmassa, medan människan och våra tamdjur står för 94 procent. För att återskapa biologisk mångfald behöver vi satsa på rewilding och återinföra naturliga, vilda gräsätare i stället för att fortsätta med industrialiserad köttproduktion.
En omställning gynnar även folkhälsan. Varje år dör 14 000 svenskar av kostrelaterade sjukdomar, och en ny studie i Nature visar att 170 000 liv årligen kan räddas i Europa om vi maximerar momsen på animaliska produkter och tar bort den på frukt, grönsaker och baljväxter. En sådan matskatteväxling är ett konkret sätt att genomföra principen om att förorenaren ska betala.
Som liberal tror jag på marknadens kraft att lösa problem – men bara om alla tävlar på samma villkor. Om metan från djurindustrin är gratis, medan frukt och grönt är dyrt, är marknaden riggad mot både miljön och folkhälsan. Med rättvis prissättning, där utsläpp syns på prislappen, får svenska bönder incitament att satsa på mer hållbar produktion. Vi kan dessutom utnyttja landets möjligheter att odla bland annat baljväxter och spannmål för humankonsumtion, och minska beroendet av importerad soja för djurfoder.
Att införa en matskatteväxling handlar inte om att skuldbelägga enskilda lantbrukare – tvärtom. Liberalerna bör istället arbeta för att djurbönderna får ett generöst omställningsstöd, liknande det i Nederländerna, eftersom de är våra hjältar som möjliggör framtidens växtbaserade matproduktion.
Vi bör absolut fortsätta minska metanläckor från fossila källor; där är jag helt enig med Bargholtz och Dahlin. Men att bara fokusera på det och ignorera djurindustrin, vår största metankälla, vore inte särskilt liberalt. Politiken måste vara konsekvent: om metan är en klimatbelastning gäller det hela kedjan. En fri marknad där ”förorenaren betalar” är precis vad vi behöver för att möta klimatutmaningarna effektivt och demokratiskt.
Linda Lindström, medlem i Liberalerna Solna och medgrundare av den ideella tankesmedjan Hållbart Matsystem
