Klimatpolitiska rådets rapport 2025: Prissätt metan och lustgas från jordbruket
Klimatförändringarna kräver handling i alla samhällssektorer. I sin nya årsrapport, publicerad i Stockholm den 20 mars 2025, identifierar Klimatpolitiska rådet jordbruket som en sektor där omställningen släpar efter. En central slutsats i rapporten är att nuvarande politik är otillräcklig och att kraftfullare styrmedel behövs. Rådet lyfter särskilt fram behovet av att utreda och införa någon form av prissättning på jordbrukets utsläpp av metan och lustgas, samtidigt som man diskuterar styrmedel på konsumentsidan som differentierad moms på livsmedel – något som i debatten ibland kallas ”köttskatt” – för att främja klimatsmarta val.
Vem ligger bakom rapporten och varför?
Rapporten är framtagen av Klimatpolitiska rådet, ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan som årligen utvärderar regeringens klimatpolitik i förhållande till de klimatmål som beslutats av riksdag och regering. Syftet är att granska om politiken är verkningsfull, peka på behovet av ytterligare åtgärder och bidra till en faktabaserad klimatdebatt. Årets rapport fördjupar sig i jordbrukets klimatomställning, en sektor vars utsläpp inte minskat i takt med andra och där rådet sedan 2019 efterlyst en tydligare strategi.
Jordbrukets klimatpåverkan och potential till förändring
Jordbrukets utsläpp kommer främst från metan (djurhållning) och lustgas (mark/gödsel), samt fossila bränslen. Dessa samlade utsläpp var 11,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2023.
Rapporten visar att det finns potential att minska utsläppen med omkring 25 procent till 2045, även med ökad svensk matproduktion. Detta kräver både effektivare produktionsmetoder (som metanreducerande fodertillsatser) och strukturella förändringar i vad som produceras, inklusive en ökad andel växtbaserade livsmedel. Just förändringar i vad som produceras ger störst effekt, men kräver matchande kostomläggning hos konsumenterna.
Politiken räcker inte till – prissättning och andra lösningar
Rådet menar att dagens politik saknar tillräckliga incitament för klimatåtgärder i jordbruket. Särskilt pekar man på avsaknaden av en effektiv prissättning av de biologiska utsläppen av metan och lustgas, vilket gör att förorenaren inte betalar och incitamenten att minska dessa utsläpp är svaga. Även subventioneringen av fossil diesel motverkar omställningen. Brist på tydlig målbild, kunskapsluckor och svag efterfrågan på klimatsmarta livsmedel är andra hinder.
För att driva på omställningen föreslår rådet flera styrmedel:
- Prissättning av metan och lustgas: Helst genom ett EU-gemensamt klimatstyrmedel för jordbrukets biologiska utsläpp, exempelvis ett utsläppshandelssystem. Om det dröjer bör nationell prissättning övervägas, utformad så att den tar hänsyn till jordbrukarnas lönsamhet (t.ex. via återbetalning).
- Styr konsumtionen: Genomför åtgärder som differentierad mervärdesskatt på livsmedel (en form av ”matskatteväxling” som skulle kunna liknas vid en köttskatt), stärkta informationsinsatser och använd offentlig upphandling för att premiera hälsosam, klimatsmart mat.
- Fasa ut dieselsubventionen: Verka för en snabb utfasning av skattenedsättningar för fossil diesel, med lämplig kompensation till jordbrukarna för att undvika negativ påverkan på lönsamheten.
- Stärkta stöd och riskdelning: Förstärk och effektivisera stöd till samhällsekonomiskt effektiva klimatåtgärder och utforma riskdelningssystem där staten tar en del av risken för större klimatinvesteringar.
- Tydlig strategi och bättre data: Ta fram en målbild och strategi för jordbrukets klimatomställning i samverkan med berörda aktörer och förstärk arbetet med metodutveckling och dataunderlag för att kunna kvantifiera effekten av klimatåtgärder.
Slutsats: Jordbrukets klimatomställning kräver ny politik
Klimatpolitiska rådets rapport understryker att jordbrukets klimatomställning är både nödvändig och möjlig. För att frigöra potentialen krävs dock en betydligt mer aktiv och målinriktad politik än idag. En central del i den verktygslåda som rådet förespråkar är att införa ekonomiska styrmedel som sätter ett pris på jordbrukets utsläpp av metan och lustgas, helst på EU-nivå men vid behov nationellt. Detta, i kombination med åtgärder för att styra konsumtionen – där en skatteväxling på mat ibland beskrivs som en köttskatt i den offentliga debatten – är tillsammans med utfasning av fossila subventioner och riktat stöd avgörande för att Sverige ska nå sina klimatmål och för att säkra ett konkurrenskraftigt och hållbart svenskt jordbruk för framtiden.
Nyckelcitat från Klimatpolitiska rådets rapport 2025
Om prissättning av metan och lustgas från jordbruket
”I avsaknad av ett klimatstyrmedel i EU, överväg att införa prissättning av jordbrukets utsläpp av metan- och lustgas som beaktar jordbrukarnas lönsamhet, till exempel genom återbetalning.” (s. 128)
”Klimatpolitiska rådet ser flera fördelar med att prissätta växthusgasutsläpp av metan- och lustgas på EU-nivå genom ett utsläppshandelssystem.” (s. 123)
”Driv på för att införa gemensamma och samhällsekonomiskt effektiva klimatstyrmedel på EU-nivå för jordbrukets metan- och lustgasutsläpp, exempelvis ett utsläppshandelssystem.” (s. 123-124)
”Det saknas en prissättningsmekanism för jordbrukets biologiska utsläpp av metan och lustgas, liksom för jordbrukets nettoutsläpp från jordbruksmark. De jordbrukare som orsakar dessa utsläpp får alltså inte bära kostnaderna av sin klimatpåverkan och får därmed inget extra incitament att investera i mindre utsläppsintensiv produktion.” (s. 107)
”Det saknas även prissättning av jordbrukets klimatutsläpp både på nationell nivå och i EU. Detta har kritiserats av bland annat Europeiska revisionsrätten som menar att kostnadseffektiva klimatstyrmedel för jordbruket saknas.” (s. 114-115)
”Ett alternativ eller komplement till klimatsubventioner är att prissätta jordbrukets biologiska utsläpp av metan och lustgas, precis som har diskuterats på EU-nivå. I praktiken skulle en skatt på jordbrukets metan- och lustgasutsläpp betyda att förorenaren betalar-principen tillämpas vilket skulle gynna livsmedelsproduktion med låga utsläpp och skapa incitament för att vidta åtgärder för att minska utsläppen.” (s. 127)
Om matskatteväxling och styrning av konsumtion
”Genomför åtgärder som bidrar till att styra om efterfrågan till hälsosamma livsmedel med låga klimatutsläpp, exempelvis genom förstärkta informationsinsatser, differentierad mervärdesskatt och upphandling av offentliga måltider.” (s. 128)
”Klimatpolitiska rådet menar att konsumentskatter kan övervägas som styrmedel för att stimulera en omställning från efterfrågan på livsmedel med hög klimatpåverkan till livsmedel med låg påverkan. En skatteväxling på mat skulle kunna ge direkta ekonomiska incitament för omställning till livsmedelskonsumtion med lägre klimatpåverkan.” (s. 128-129)
”Forskning visar att konsumtionsskatter har fördelar jämfört med klimatavgifter på produktionen. Om skatten tas ut vid återförsäljningen så omfattas även importerade livsmedel, vilket förhindrar koldioxidläckage. En livsmedelsskatt påverkar inte jordbrukarnas administration eftersom skatten betalas av slutkonsumenten.” (s. 129)
”Forskningen resonerar också om att skatteväxling kan leda till större acceptans för förändringar av livsmedelsbeskattningen. En möjlighet är att återföra skatteintäkterna, eller motsvarade summa, till att finansiera klimatåtgärder inom jordbruket.” (s. 129)
”Naturvårdsverket och Jordbruksverket föreslår en analys av en grön skatteväxling inom jordbruket men varnar för risker. Om skatteväxlingen görs procentuellt genom momsförändringar av olika varukategorier så får dyrare livsmedel ett högre prispåslag än billiga livsmedel. Detta kan försämra konkurrensen för exempelvis ekologiska livsmedel.” (s. 129)
”Det finns få effektiva statliga insatser som syftar till att styra om efterfrågan från livsmedel med höga klimatutsläpp till livsmedel med låga klimatutsläpp.” (s. 111)
”En ytterligare möjlighet att stimulera ökad konsumtion av livsmedel med låga utsläpp är att ställa klimatkrav i den offentliga upphandlingen av måltider.” (s. 112)
Läs våra relaterade artiklar här
